Varför vattnas timret?

sågverkNi har förmodligen åkt förbi ett sågverk någon gång där det legat staplade stockar som bevattnas med vattenspridare. En fråga som jag har fått många gånger (kanske framförallt av barn men även av vuxna, det är ju faktiskt inte lätt att veta även om det kanske går att räkna ut) är varför man vattnar timret. För det första så ligger stockarna där med barken kvar, och det är för att de ska skyddas mot uttorkning. När träden inte längre kan suga upp vatten via sina rötter så börjar de att torka. Vattnet hjälper då till att hålla virket fuktigt, men det har också en annan funktion och det är att förhindra att skadeinsekter kan föröka sig under barken.

Det är faktiskt ganska intressant att lära sig om processen från träd till färdig planka. Det blir också en del biprodukter vid sågning som går att använda till annat. Barken som avlägsnas från stockarna innan de sågas används till exempel som bränsle i fjärrvärmeanläggningar och i viss mån även som barkmull. Sågspånet som uppstår vid sågning används som råvara för tillverkning av spånplattor eller bränslepellets, och flis som uppkommer när man flisar ytor går till produktion av pappersmassa eller till uppvärmning.

Det finns otroligt mycket att lära sig om ett sågverk, som till exempel vilka sönderdelningstekniker och sågmetoder det finns. Jag har jobbat länge på sågverket och jag har med tiden lärt mig det mesta som finns att veta om ett sågverk (i alla fall gällande det praktiska) trots att jag inte har gjort något annat än att köra lastmaskin. Man har alltid nytta av kunskaper, och jag har faktiskt vid några tillfällen fått hoppa in i andra delar av produktionen när det har funnits behov!

En klassiker

kaffePå jobbet tycker vi om att skoja med varandra och det händer att vi spelar varandra små spratt. Ofta börjar det med någon som gör något, och sedan gör den personen något för att ”hämnas”, och till slut är nästan alla indragna och då får man verkligen tänka efter en extra gång innan man gör något. Det här är förstås något vi alla tycker är roligt och det ligger inget allvar bakom det. Det är bara en kul sak vi roar oss med, och uppfinningsrikedomen när det kommer till spratt är hög! Man får helt enkelt tänka sig för innan man tar en slurk ur kaffekoppen som man lämnade på bordet i några minuter, för om det är någon som är ute efter att spela en ett spratt kan man vara säker på att det ligger något däri som inte fanns där när man lämnade koppen.

Att spela spratt med kaffekoppen är en klassiker som aldrig blir tråkig. Man kan variera den genom att hälla i olika saker (så länge det inte ändrar färgen på kaffet). Salt hör till det vanligaste. Ibland häller man det kanske direkt i koppen och ibland häller man det i pannan där man vet att den som ska bli utsatt för sprattet snart kommer att gå för att hämta sig en kopp. Har man mixtrat med någon annans kaffe får man se till att vakta sitt eget kaffe noga under den kommande tiden! Men det är bara roligt. Nu låter det kanske som att vi inte gör annat än att spela varandra spratt, men så är det förstås inte. Oftast är vi snälla mot varandra, men den som inte tål lite skoj passar nog inte så bra på just den här arbetsplatsen!

Välkommen till min blogg!

Nu vill jag hälsa alla välkomna till min nya blogg. Jag heter Nisse och ni läser ”Rapporter från sågverket”. Här skriver jag om mitt arbete på sågverket där jag kör lastmaskin och vad som händer där. Sluta nu inte att läsa för att ni tror att det inte händer roliga saker på sågverk, för det gör det! Bloggen handlar också om min fritid och annat som jag känner att jag vill skriva om, men mest blir det som sagt rapporter från sågverket. Vill man läsa mer om bloggen så går det bra att göra det under fliken som heter just Om bloggen.

Det här är min första blogg så jag hoppas att ni har överseende om jag skulle strula till något (som det här med att lägga in bilder till exempel, det ska jag prova på sedan). Jag skulle vilja beskriva mig själv som en gubbe i mina bästa år – ingen yngling som saknar riktning i livet men inte heller en åldring som räknar dagarna till pensionen (det är ett tag kvar innan jag måste börja fundera på det). Jag trivs bra i det här skedet av livet och jag känner mig tacksam över den erfarenhet jag fått som har gjort mig till den jag är idag, men jag kan inte låta bli att kalla mig själv för gubbe. En glad gubbe!

Nu är jag i alla fall igång med bloggen och jag hoppas att jag ska hinna uppdatera den ofta. Jag hoppas också att det är någon som kommer att läsa den och tycka att det är roligt att följa den!